12:1 Därefter tog Job till orda och sade:

12:2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

12:3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

12:4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

12:5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

12:6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

12:7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

12:8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

12:9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

12:10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

12:11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

12:12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

12:13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

12:14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

12:15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

12:16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

12:17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

12:18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

12:19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

12:20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

12:21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

12:22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

12:23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

12:24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.