20:1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

20:2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

20:3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

20:4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

20:5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

20:6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

20:7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

20:8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

20:9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

20:10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

20:11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

20:12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

20:13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

20:14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

20:15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

20:16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

20:17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

20:18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

20:19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20:20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

20:21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

20:22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

20:23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

20:24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

20:25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

20:26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

20:27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

20:28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.