5:1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

5:2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

5:3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

5:4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5:5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

5:6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

5:7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

5:8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

5:9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

5:10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

5:11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

5:12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

5:13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

5:14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

5:15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

5:16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

5:17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

5:18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

5:19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

5:20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

5:21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.