9:1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

9:2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

9:3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

9:4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

9:5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

9:6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

9:7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

9:8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9:9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

9:10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

9:11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

9:12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

9:13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

9:14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

9:15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

9:16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

9:17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»