Bad Advertisement?

News / Reviews:
  • World News
  • Movie Reviews
  • Book Search

    Are you a Christian?

    Online Store:
  • Visit Our eBay Store



  • SWEDISH BIBLE - PSALMS 119

    PREVIOUS CHAPTER - NEXT CHAPTER - HELP

    119:1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

    119:2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

    119:3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

    119:4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

    119:5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

    119:6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

    119:7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

    119:8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

    119:9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

    119:10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

    119:11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

    119:12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

    119:13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

    119:14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

    119:15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

    119:16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

    119:17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

    119:18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

    119:19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

    119:20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

    119:21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

    119:22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

    119:23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

    119:24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

    119:25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

    119:26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

    119:27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

    119:28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

    119:29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

    119:30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

    119:31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

    119:32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

    119:33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

    119:34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

    119:35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

    119:36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

    119:37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

    119:38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

    119:39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

    119:40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

    119:41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

    119:42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

    119:43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

    119:44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

    119:45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

    119:46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

    119:47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

    119:48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

    119:49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

    119:50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

    119:51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

    119:52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

    119:53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

    119:54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

    119:55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

    119:56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

    119:57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

    119:58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

    119:59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

    119:60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

    119:61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

    119:62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

    119:63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

    119:64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

    119:65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

    119:66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

    119:67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

    119:68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

    119:69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

    119:70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

    119:71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

    119:72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

    119:73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

    119:74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

    119:75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

    119:76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

    119:77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

    119:78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

    119:79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

    119:80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

    119:81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

    119:82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

    119:83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

    119:84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

    119:85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

    119:86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

    119:87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

    119:88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

    119:89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

    119:90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

    119:91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

    119:92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

    119:93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

    119:94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

    119:95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

    119:96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

    119:97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

    119:98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

    119:99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

    119:100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

    119:101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

    119:102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

    119:103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

    119:104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

    119:105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

    119:106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

    119:107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

    119:108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

    119:109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

    119:110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

    119:111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

    119:112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

    119:113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

    119:114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

    119:115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

    119:116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

    119:117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

    119:118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

    119:119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

    119:120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

    119:121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

    119:122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

    119:123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

    119:124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

    119:125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

    119:126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

    119:127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

    119:128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

    119:129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

    119:130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

    119:131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

    119:132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

    119:133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

    119:134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

    119:135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

    119:136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

    119:137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

    119:138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

    119:139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

    119:140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

    119:141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

    119:142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

    119:143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

    119:144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

    119:145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

    119:146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

    119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

    119:148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

    119:149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

    119:150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

    119:151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

    119:152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

    119:153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

    119:154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

    119:155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

    119:156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

    119:157 Min

    GOTO NEXT CHAPTER - BIBLE INDEX & SEARCH

    God Rules.NET
    Search 100+ volumes of books at one time. Luther Bible Search Engine. Elberfelder Bible Search Engine. German SCH Bible Search Engine