81:1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

81:2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

81:3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

81:4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

81:5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

81:6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

81:7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

81:8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

81:9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

81:10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

81:11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

81:12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

81:13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

81:14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

81:15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

81:16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.