88:1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

88:2 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

88:3 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

88:5 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

88:7 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

88:8 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

88:10 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

88:11 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

88:12 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

88:13 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

88:14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

88:15 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

88:16 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

88:17 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

88:18 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.