90:1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

90:2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

90:3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

90:4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

90:5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

90:6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

90:7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

90:8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

90:9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

90:10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

90:11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

90:12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

90:13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

90:14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

90:15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

90:16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.